HJÄLP TILL ER..
HÄR NERE::
Gustav Eriksson (Vasa) föddes ca 1496 på Rydboholm norr om Stockholm. Som medlem av den högadliga ätten Vasa anslöt sig Gustav Vasa tidigt till kretsen runt Sten Sture den yngre i kampen mot Kristian II av Danmark. 1518 fördes han genom svek till fängsligt förvar i Danmark. Han lyckades dock fly och återkom till Sverige just när Kristian II hade besegrat Sten Sture. Genom att inte delta i Kristian II:s kröningsfest slapp Gustav Vasa att bli ett av offren för Stockholms blodbad. Istället försökte han uppvigla allmogen i Dalarna att göra uppror, vilket han till slut lyckades med när han valdes till deras hövitsman i januari 1521. Ett drygt halvår senare valdes han till riksföreståndare och blev då ledare för alla svenska styrkor som under befrielsekriget 1521-23 bekämpade Kristian II. Med hjälp av Sveriges första flotta, köpt på kredit från Lübeck, fick Gustav Vasa de resurser han behövde för att inta de viktiga slotten och föra kriget till ett lyckligt slut. När Kristian II avsattes även från Danmarks tron blev Gustav Vasa hastigt vald till svensk kung i Strängnäs den 6 juni 1523. Valet markerade den definitiva brytningen med Kalmarunionen.
De första tio åren av Gustav Vasas styre präglades av skulden till Lübeck som han hade ådragit sig, vilken blev en tacksam ursäkt för att ständigt kräva in skatter som även användes för att bekosta de legoknektar som han behövde för att hålla sig kvar vid makten. Det främsta hotet kom från resterna av det gamla Sturepartiet som ansåg att Sten Stures ättlingar förtjänade kronan mer. Gustav Vasas försök att med hjälp av reformationen lägga under sig kyrkans jord bidrog också att öka missnöjet bland konservativa bönder som fortfarande sympatiserade med katolicismen. försämrade hans handlingsfrihet. Med Västerås riksdag 1527 påbörjades reformationen i Sverige. Sturepartiets intriger och upprorsförsök i Dalarna 1524-1528 krossades dock obevekligt av Gustav Vasa. Med riksdagen i Västerås 1527 fick reformationen sitt slutliga genombrott varmed kyrkans jord drog in och dess politiska makt försvann. Indragningarna stärkte statsfinanserna men det mesta gick till högadeln vars stöd Gustav Vasa var beroende. Trots det så gjorde högadeln i Västergötland uppror mot kungens allt mer hänsynslösa politik 1529, vilket dock kvästes mycket snabbt av en kung som hade blivit expert på att bekämpa uppror. Konfiskationer av kyrkklockor ledde till ett sista uppror i Dalarna 1531 som bestraffades hårdhänt. Under 1530-talet var Gustav Vasas ställning mycket stark och skulden till Lübeck samt dess alltför förmånliga handelsprivilegier avskaffas genom Sveriges inblandning i Grevefejden 1534-36.
Centralmakten kom att stärkas under Gustav Vasas regering genom en välutbyggd statsförvaltning och att länsherrarnas tidigare så starka inflytande försvann. Det allvarligaste upproret mot Gustav Vasa återstod dock. Under Dackefejden 1542-43 var nämligen hela Småland kontrollerat av upprorsmännen och kungen hade tvingats att sluta flera vapenvilor innan han lyckades krossa det. Gustav Vasa tog lärdom av upprorets framgångar och byggde därför upp en nationell armé som kom att ersätta de dyra legosoldaterna samt nya slott som skulle stå emot eventuella framtida bondeoroligheter. Gustav Vasas livsverk fullbordades 1544 när valmonarkin avskaffades och kungatiteln blev ärftlig inom hans ätt. Med undantag av ett gränskrig mot Ryssland 1555-57 var de sista åren av hans styre lugna.
Gustav Vasa är kanske den mest betydelsefulla kungen i Sveriges historia och han har fått äran för att reformationen infördes och att Sverige förvandlades till en stark centralstyrd nationalstat. Man ska dock inte glömma att han förenade skicklighet med hänsynslöshet och att avsikten med hans reformer var att stärka sin egen makt. Det han uträttade var dessutom inte unikt för Sverige utan typiska företeelser under 1500-talet och skulle förmodligen ha skett även utan Gustav Vasa. Genom att införa ärftliga hertigdömen åt sina yngre söner förstörde han dessutom mycket av den starka stat han hade byggt upp. Den förste vasakungens bildning var inte heller imponerade och kulturellt innebar hans styre en tillbakagång.
